tisdag 21 oktober 2014

Att komma hem...

...är alltid skönt, och vissa dagar till och med underbart.

Som idag. 
Vaknar lite för sent i morse, kommer iväg för sent till jobbet, regnigt och tråkigt, mörkt som på natten.
Kommer till jobbet, blir irriterad på något (som egentligen började reta mig förra veckan och bara byggdes på lite ytterligare idag). Känner mig grinig hela dagen. Känner mig lite skakig, inser mot slutet av dagen att jag faktiskt också har ångest idag (men som jag tack och lov kan kontrollera) och att det beror på det att jag mår "konstigt" också på allt djävulskap, inte bara för att jag var upprörd.

Åker till affären efter jobbet. Handlar. Sen startar inte biljäveln. Får inte tag i någon som kan hjälpa mig. Lägger ut ett nödrop på Facebook, och får hjälp den vägen då Marie var snäll och ringde Eje som kom till undsättning.

Väl hemma en timme senare än tänkt så blir ungarna så glada och Linus har gjort ett halsband till mig på dagis "för att han älskar mig så mycket och jag är den bästa mamman" <3

Familjen är go och glad, gubben lyssnar på mitt gnäll och barnen är underbara. Ingen bråkar idag och Robin ger oss goda skratt. Barnen slåss inte. Det är lugnt, skönt och mysigt.

Och det var ju bara så perfekt att få komma hem till detta och landa idag. Släppa ut. Varva ner. Lyftas upp. När så mycket annat bråkar så finns ingen bättre medicin än familjens kärlek... 

Åkte på Robins judo sen. Skönt att vara där. Jag gillar stämningen där, och Robin älskar fullt förståeligt sin klubb.

Nu har jag mest huvudvärk, och jag känner hur jag biter ihop tänderna, men jag har nog till 80 procent ro i kroppen iallafall. Jag är nöjd. Vad gjorde man utan de här underbara människorna runt en. Mina stora kärlekar räddade verkligen min dag utan att knappt vara medvetna om det, bara genom att vara så fina, och jag är så tacksam för det.

Förra veckan fick jag ett armband av Linus, och idag ett halsband
av samma anledning. Ren och skär kärlek. 



God kväll.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar